Jag håller på att bli galen
Tristessen har verkligen fått ett övertag om
min vardag nu. Jag vet inte vad jag ska göra
för att lösa det... men jag känner att något
måste förändras eller bli gjort för jag klarar
inte av att gå dag ut och dag in och bara ruttna
bort dessa två månader som är kvar innan bebisen
kommer.
Ja men bokstavligt talat, jag vaknar upp på
morgonen och jag har ingenting att se fram
emot att göra. Jag sätter mig med min kopp
kaffe i soffan och spelar nån halvtimme eller
så, sen har jag absolut ingenting kvar att göra.
Jag duschar flera gånger per dag bara för att
jag har så jävla tråkigt och behöver ha någonting
att göra, och jag ställer mig och lagar mat även
fast jag inte ens är hungrig överhuvudtaget.
Bara för att hålla mig sysselsatt.
Jag städar, varje dag. Dammsuger, moppar golvet,
dammar av, ja you name it.
Jag klarar inte av att ha det så här längre.
Det är det som är jobbigt med att bo själv och
vara ensamstående. Jag har ingen att prata med
här hemma förutom mina katter så det blir ju
liksom långtråkigt.
Jag har ingen att umgås med om dagarna heller
för att alla jobbar. Vad finns det då kvar att
göra?
Mina bröder säger åt mig att jag ska sätta mig
och spela när jag känner att jag inte har något
att göra, men jag tycker inte om det. Jag vill
inte spela och jag vill inte ligga dag ut och
dag in och bara kolla på serie i soffan.
När jag körde min rensning så hade jag ju något
att göra och se fram emot varje dag. Jag älskar
ju att rensa och hålla på...
men nu är jag ju helt klar. Jag har gått igenom
vartenda skåp och hörn i hela lägenheten så det
finns ju verkligen ingenting kvar att rensa.
Jag vet inte varför jag har börjat känna en sån
extrem tristess. Kanske är det på grund av att
jag senaste tiden kännt mig riktigt ensam.
Kanske är det graviditeten som påverkar.
Jag vet inte.
Nån annan som fått så här under sin graviditet?
Jag är gravid i åttonde månaden just nu.
Och kanske ni har något tips på vad jag kan ta
mig till? Påriktigt, snälla lämna en kommentar
för jag håller på att bli galen.