Tabletterna räddade mig
För ett par månader sedan så påbörjade jag för första gången
medicinering med antidepressiva tabletter. Jag har som sagt
aldrig tagit det förut. Jag har knappt ens tagit en alvedon när
jag har haft extrem mensverk eller huvudvärk för jag har varit
så emot tabletter. Detta tack vare min mor.
För er som inte vet och som inte följer mig så växte jag upp med
en mamma som vid flertalet tillfällen försökte ta sitt liv med
tabletter. En gång hittade jag henne till och med avdeckad och
på gränsen till död i köket. Jag tror jag var runt 8-9 år om inte
yngre till och med.
Det är anledningen till att jag har haft så svårt för tabletter.
Men efter en så fruktansvärd relation med en man så kände jag
att jag inte hade någon annan utväg. Jag måste testa dessa
hatade antidepressiva tabletter!
Terapin funkade inte. Jag ville inte äta. Inte duscha och jag
kunde verkligen inte sova. Ångesten var så brutal.
Så ja, jag fick antidepressiva utskrivna. Setralin zoloft.
Nu ett par månader senare så måste jag säga att jag är glad
att jag trottsade mitt har mot tabletter, för idag är det så stor
skillnad på hur jag var då och hur jag var nu.
Förr kunde jag bryta ihop när som helst och bara falla platt
på golvet med forsande ögon. Idag är det inte så. Smärtan
finns fortfarande kvar och är fortfarande likadan som den
var då, men nu är det som att jag kan hantera sorgen, ilskan,
ångesten och smärtan på ett helt annat sätt.
Jag får heller inte samma panikkänslor idag som jag fick då.
Vilket är verkligen jätte skönt!
Jag har fått vara med om allt för mycket skit, men jag vet att
jag kommer att klara mig. Jag kommer att överleva.
Den här gången, så räddade tabletterna mig från att göra
någonting så enormt dumt.
