ULTRALJUD IDAG
Jag kan inte fatta det, nyss var det över två veckor kvar,
men nu om bara några timmar så ska jag på mitt första
ultraljud och få se bebis för första gången.
Jag är så grymt taggad. Jag har längtat efter den här
dagen i över två veckor, och idag är det äntligen dax!
Jag är i vecka åtta nu. Än så länge så har jag märkt av
att jag är pissnödig stup i kvarten och har illamående
varje dag. Dock så har det hållit sig inne.
Jag har också märkt av att jag har börjat avsky vissa
saker som jag innan graviditeten tyckte om.
Som ett exempel så brukade jag älska icas starka senap,
idag kan jag inte äta det för det smakar skit.
Jag har också fått en jävla sug efter cola. Men mer än
så har jag väl inte riktigt märkt av än, ja förutom att
jag har fått en extrem fetsish för pizza och hamburgare.
Jag har tid hos mödravårdcentralen idag klockan 15:45
och jag kan knappt bärga mig till att få se min lilla
bebis på skärmen.
Pappan till barnet och jag bestämde oss när vi fick
reda på att vi var gravida att vi skulle vänta med att
lägga ut det på sociala medier tills vi har gjort det
första ultraljudet. Så idag kommer jag att lägga ut det
på facebook och instagram.
Det ska bli kul och se hur människor reagerar. Jag tror
inte att folk riktigt har tänkt på mig som mammatypen.
Inte än på ett tag i alla fall.
Jag vet också att det kommer att bli en del sura miner
när vissa personer får reda på att jag väntar barn.
Som exempel så har jag en narcissist till ex, som faktiskt
kontaktade mig igår efter strax ett år. Jag svarade självklart
inte tillbaka. Men jag vet hur han fungerar och jag vet att
det kommer explodera inombords honom. Förmodligen
kommer han skriva ut någon aggresiv och kränkande
kommentar om mig. Jag har alltid gått tillbaka till honom
så fort han hört av sig, även fast han har behandlat mig illa,
men sista breakupet för cirka ett år sen var verkligen den
sista. Han kommer, när han ser bilden, att inse att han
aldrig kommer få tillbaka mig igen, och det, det kommer
att bli min hämnd efter allt han har gjort mot mig.
Jag vet också att det är en kille som är kär i mig och som
kommer att ta illa upp, men jag kan inte göra så mycket åt
det för jag har inte dom känslorna för honom.
Jag tror också att min förredetta bästa vän kommer
att ta detta som en chock. Vi bröt kontakten för ett par
månader sedan, eller jag bröt kontakten med honom
efter jag fått veta att han spridit ett falskt rykte om mig
samt berättat saker för andra som han vet att jag har sagt
till honom i förtroende. Förmodligen kommer han också
att höra av sig med ett deprimerande meddelande...
men detta tänker jag inte låta komma åt mig.
Livet måste gå vidare och jag kan inte ta ansvar och
hänsyn till andras känslor hela tiden.
Det är nu livet börjar, herregud jag ska bli mamma!
