GRAVIDITETSBESVÄR
Gravid i sjätte månaden. Wow, det känns verkligen som att jag har
råkat ut för precis allt man kan råka ut för under en graviditet vad
gäller graviditetsbesvär. Men jag tar mig igenom det!
Magen växer på, jag har fått rensa ur hela garderoben på kläder
och har nu bara ett par stycken tröjor och byxor kvar som jag
faktiskt passar i. Det är lite jobbigt med kläderna för jag har vuxit ur
alla mina favorit plagg. Nu ligger dom i två stora sopsäckar i hallen
och väntar på bättre tider.
Jag var hos barnmorskan för någon dag sen. Allting såg bra ut med
bebis. Hjärtljuden lät som dom skulle, blodtrycket var bra, inga infektioner,
bara bra.
Det är från och med nu som jag kommer få komma på besök hos BVC
varannan vecka.
Just nu är jag i vecka 26, så om 10 veckor blir det att åka in och prata
om förlossningen och förbereda inför förlossningen.
Shit, jag har inte ens tänkt på vad jag ska skriva med i mitt förlossningsbrev
heller mer än att jag vill ha epudal, morfin och lustgas i bedövningsväg,
samt att jag vill veta i detalj vad som händer.
Men kanske räcker väl det?
Jag måste också sketcha på ett brev som jag ska skicka in till Mälarsjukhuset
om att få tillstånd att föda på Södertälje sjukhus istället.
Jag litar inte ett dugg på Mälarsjukhuset efter allt skit man har fått vara med om,
och så vill jag inte ens vara i närheten av den där byggnaden sen pappa gick
bort där i cancer för tre år sen.
Jag hoppas att Eskilstuna godkänner min förfrågan om att få föda på
Södertälje sjukhus. Grejen är den att det innebär för Mälarsjukhuset att dom får
stå för min förlossningskossnad, men jag hoppas att dom inser att det är värt
det, för om det nu blir så att jag måste föda på Eskilstuna ändå, så tänker
jag dokumentera varenda liten grej dom gör, och blir det fel igen vilket det med
största sannorlikhet kommer att bli, så kommer jag att göra en till anmälan.
Men nog om det, det löser sig nog så småningom!
Jag kan inte fatta att det bara är fyra månader kvar tills lillfisen är här.
Snart kommer jag få hålla min efterlängtade dotter i famnen. Snart,
kommer jag få andas in doften av miraklet som jag har skapat.
Kroppen är verkligen mäktig.
Tankeställare: Tänk att jag just i detta nu gror en människa i min kropp.
Hur otroligt häftigt är inte det?
Jag vet inte hur det är för andra som har varit eller är gravida, men jag
har iallafall fått en del förändringar under min graviditet kroppsmässigt.
Jag har märkt att jag har fått mycket mer hår på magen, bland annat en
svartaktig sträng som går från naveln nedåt. Resten av magen är täckt
av ljusa hårstrån, men det är tydligen helt normalt. Dock kanske inte så
jäkla vackert!
Jag har också märkt av att mina fötter värker och sväller till en förbannelse
när jag gått för mycket/för hårt eller blir för varm.
Jag har också nu börjat få ryggproblem med smärtor som strålar ut från
mitten av ryggen, från ryggraden.
Två-tre nätter i rad har jag även vaknat upp av att jag har haft en sån
innihelvetes kramp i benet som har gått hela vägen från låret ner till foten.
Smärtan har varit obeskrivlig, men jag pratade med barnmorskan om detta
och hon rekomenderade att jag skulle köpa Magnesiumtabletter på apoteket
vilket jag gjorde, och det har fungerat. Jag har inte haft fler kramper i benen
sedan jag började med tabletterna.
Få se, vad är det mer...?
Ryggen, magen, fötterna. Ja illmående. Jag läste någonstans att illamåendet
brukar försvinna efter tredje graviditetsmånaden. Det stämde inte alls för mig.
Jag är som sagt i sjätte månaden och jag spydde senast i förregår. Ärligt
talat så håller illamåendet på att göra mig vansinnig, men samtidigt tänker jag
att det bara är att stå ut för nu är det inte länge kvar.
Så fort jag åker bil längre än, ja jag vet inte en mil kanske? Så mår jag illa.
Brorsan och jag var iväg till Gnesta för några veckor sen och han blev tvungen
att stanna till på vägkanten för jag trodde att jag skulle spy.
Jag har dock armband för illamående, men det är inte varje gång dom funkar.
Jag längtar verkligen tills min lilla dottra kommer. Det känns så jävla synd bara
att hon kommer få växa upp utan en mormor och morfar.
Mormor finns inte med i bilden fölr hon lämnade oss och försvann för ett par
år sedan. Jag antar att hon tröttnade på att vara mamma och inte längre ville
ha sina barn... och morfar, ja morfar kommer hon få höra om hela tiden.
Tyvärr hann han aldrig få träffa min lilla älskling då han gick bort alldeles för
tidigt i cancer för tre år sen. Men morfar kommer hon få höra berättelser om!
Ha en fortsatt trevlig fredagskväll gott folk,
vi hörs snart!
