VECKA 37
Vecka 37 nu. Känns så mäktigt att bebis kan komma vilken dag som helst. Vilken sekund som helst. Jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa henne. Min dotter, som jag väntat på i nio månader...
Magen har vuxit fort nu dom senaste veckorna. Dock så tycker jag att jag är någorlunda liten för att vara i nionde månaden, men jag antar att alla inte blir så stora... Eller så har jag väl blivit så van vid magen att jag har blivit blind för hur stor jag egentligen är.
Jag håller min viktkurva och magkurva. Alla mina värden ser bra ut, blodtrycket är bra och jag har inte råkat ut för några infektioner. Dock så råkade jag ut för åderbråck i underlivet på grund av trycket från bebisen, men jag tror att blödningen har slutat nu.
Jag drömde en hemsk dröm igår... När jag fick reda på att jag hade åderbråck så vaknade jag ju upp på morgonen och såg att det var blod i sängen och jag fick blod på handen, då stack ju brorsan från jobbet direkt och körde in mig till sjukhuset. Drömmen jag hade var i alla fall i stort sätt den händelsen. Jag drömde att jag vaknade och såg att min hand var helt blodig. Drömmen var så pass verklig, så när jag väl vaknade efter det så trodde jag att det var verkligt. Jag vart livrädd. Men tur var så var det ju bara en dröm. Snacka om att jag inspekterade sängen efter blod efter den drömmen...
Åderbråcket verkar som sagt ta sig nu. Det var två veckor sen jag fick åka in på grund av blödningen och nu har jag inte blödit på två dagar, så jag tror att det håller på att läka eller vad man ska kalla det för.
Förlossningen är nära nu. Vilken dag som helst. Vilken sekund som helst. På nätterna ligger jag nästan på spänn... Kanske beror det på att jag blir mer känslig när jag lagt mig i sängen och fått slappna av lite, kanske beror det på att bebisen trycker på extra på nätterna då hennes dygnsrytm är som den är, men ibland eller rätt ofta faktiskt när jag ligger i sängen så får jag känslan eller tanken av att det nu kommer hända någonting.
Jag vet inte hur man ska förklara det riktigt, men när jag ligger i sängen så känns det som att hon studsar med huvudet mot hinnan, och då kommer tanken att när som helst så kommer vattnet gå... Men kanske är det bara tankar som uppstår då det är så nära förlossningen.
Jag hade ju hoppats på att hon skulle bli ett november barn precis som sin mamma, men så länge hon inte föds på Lucia eller på julafton så är jag nöjd och glad.
Det kommer att bli så underbart. Bara tanken på att få ha min lilla dotter hos mig på julafton, det är den bästa julklappen jag någonsin skulle kunnat önska mig.
