TUFFT ATT VARA ENSAMSTÅENDE
Dagarna tickar på, och jag börjar nu känna av att det bara blir tuffare och tuffare att vara ensamstående. Delvis för att jag gärna hade haft någon att dela denna underbara erfarenhet med, men också för att det verkligen hade underlättat att ha någon där som hjälper mig i vardagen.
Så som det är nu så får jag cykla ner och handla flera kilometer på min punkterade cykel, varesig det regnar eller är kallt. Även om jag har ont i ryggen eller i magen men behöver resa mig från soffan eller sängen, så hade det underlättat att ha någon där som hjälper mig. För ärligt talat, det har blivit en kamp att komma upp ur sängen och soffan, samt att lyckas ta på sig dom där jädrans strumporna varje morgon.
Nej, jag önskar så klart att jag inte hade varit själv i det här. Att jag kunde haft den där personen som går vid min sida och som kan ställa upp för mig, men nu är det inte så. Jag är ensamstående, och det är förbannat tufft.
Magen växer och blir mer otymplig. Sammandragningarna känns som att magen ska spricka, och foglossningen ska vi inte ens börja tala om. Den smärtan går bara inte att besrkiva i ord.
Nätterna blir sömnlösa from time to time. Men mestadels vaknar jag upp några hundra gånger per natt och har väldigt svårt att lyckas somna då dottran verkar vakna varje natt när jag ska gå och lägga mig, och hennes sparkar är inte svaga direkt.
Så, hur är det att vara gravid och ensamstående?
Det är fantastiskt, samtidigt som det är så otroligt jobbigt.
Det är fantastiskt, samtidigt som det är så otroligt jobbigt.
Jag får kämpa med själva graviditeten och att ta mig igenom vardagen med alla ärenden och så vidare som behöver göras.
När jag väl är iväg ner till Ica och handlar så försöker jag att handla på mig så jag ska slippa åka ner nästa eller nästkommande dag igen, tyvärr så blir det lite svårt att konka hem allting man behöver på en cykel med punktering, så det blir en del cyklande.
Det blir nog åtminstonde några mil i veckan. Jag vet inte men, jag tror inte att det är så många höggravida kvinnor som cyklar flera mil i veckan, men vad har jag för val?
Hade jag promenerat så hade det tagit en halv dag för mig att komma ner till Ica och hem igen.
Med cykeln tar det iallafall 1,5 timme ''bara''. Även om resan med punktering och vikt är jobbig.
I mitt tidigare inlägg så skrev jag om hur min förlossningsplan har rasserat. Ja, så är det fortfarande. Och detta tänkte jag fortsätta att uppdatera er om.
Planen var att en av mina nära och kära skulle vara med mig på förlossningen och också bo hos mig när jag väl kommit hem från sjukhuset för att hjälpa mig med min nyfödda dotter tills jag kommer på fötterna. Allt det har skitit sig. För att kortfatta situationen så beror det på att denna person valde att göra en höna av en fjäder, av en fjäder hon själv bestämt sig för att virka ihop.
Alltså, det fanns inget problem innan, men hon skapade ett.
Nu har jag ingen aning om vad som kommer att hända. Kommer jag få föda ensam?
Kommer jag behöva fråga min bror om han kan finnas där för mig under förlossningen med tanke på att han är den enda jag har annars som jag kan fråga?
Dock så kommer det göra förlossningen mer jobbig och komplicerad med tanke på att jag kommer behöva ligga med filtar och skynken över benen, vilket kommer irritera själva processen.
Nej jag vet inte. Jag vet bara att jag verkligen inte vill föda esnam.
Ja som sagt. Det är tufft att vara ensamstående, och jag känner mig väldigt ensam. Jag har tur att jag har min storebror som alltid finns där för mig. Som alltid alltid ställer upp i dessa situationer, som aldrig ljuger för mig och som inte kommer med dumma ursäkter.
Jag måste ta och sätta mig och försöka reda ut hur jag ska gå till väga, för chansen att den här personen kommer vara med mig under förlossningen faller på under 5 % chans... och jag vill som sagt verkligen inte gå igenom detta ensam, så jag måste gå igenom mina alternariv och försöka reda ut all denna oreda som denna person har orsakat mig.
