Att bli mamma
Wow, bättre sent än aldrig. Jag kände nog att jag behövde ta en paus från bloggandet. Dels då jag haft mycket att stå i som ensamstående mamma, men också för att lusten försvann.
Att vara en ensamstående mamma är tufft. Det var inte alls det som var meningen när jag blev gravid. Vi skulle ha varit två... Men nu så här i efterhand så är jag glad att det blev så här. Min dotter får en bra och trygg uppfostran med mycket kärlek. Hennes framtid kommer att vara säkrad ekonomiskt och allt annat där i mellan.
Självklart är det tufft, och ja det har sina mindre bra stunder, men jag skulle aldrig bytta bort dom. Ni vet, när man inte får sova på nätterna, när tänderna kommer, när de sätter sig på tvären... Det är ren kärlek rakt av.
Att bli mamma är det absolut bästa jag har gjort. Jag har så otroligt mycket kärlek att ge. Det är hon och jag.
När man får barn för första gången, eller iallafall i mitt fall, så börjar man tänka efter riktigt ordentligt på livet. Vad som är viktigt. Vilka man egentligen inte vill eller behöver ha kvar i sitt liv, och positiva saker och glädje blir så extremt viktigt.
Tidigare så har man inte riktigt brytt sig om sig själv, men när man får barn så förändras hela bilden av sig själv. Av vem man är.
Jag blir plötsligt viktig, för jag är den absolut viktigaste människan i min dotters liv.
Så vad jag gjorde, var att jag bröt kontakten men människor som inte hav mig någonting positivt. Dramatiska människor, egoistiska människor osv... Ja, jag bröt till och med kontakten med min syster för att hon är toxic. Och vet ni? Jag mår så jävla bra utav det.
Nu fokuserar jag bara på det positiva. Jag satsar på min och min dotters glädje. Att få ut så mycket av dagen som möjligt.
Aldrig har jag under hela mitt liv mått så bra som jag gör nu. Och allt är tack vare henne. Tänk vad en sån liten krabat kan förändra en. Göra allt så jävla mycket bättre.
Jag är så glad, och så otroligt stolt över att få vara mamma till min underbara lilla älskade Aprilia ❤️
